pudelz

Min vardag, agility och fjordhästar

Fraktur var de ja......

Kategori: Allmänt

Bara ett lillfinger, de gör de ändå inget åt. Någon som hört det förr? För i så fall kan ja säga att de inte stämmer så bra. Ni minns kanske att jag ramlade av Åsa 1nov och att mitt finger blev svullet. De bytte sen färg till blått! Ringde vårdcentralen 4nov då det inte kändes helt ok mitt lilla lillfinger. De ringde upp dagen efter men hon i luren tyckte att jag skulle tejpa ihop det med ringfingret och ta Ipren mot ev. inflamation för det var säkert en stukning.
Jag gjorde som hon sa men de var mest krångligt att ha dem ihoptejpade så efter ca 10 dagar slutade jag med tejpen. Men fingret fungerade inte som de skulle och värkte lite ibland. Så i måndags ringde jag vårdcentralen igen och hon som ringde upp då tyckte absolut jag skulle komma in.
Var hos läkare på tisdagen och det var en icke svensk och rätt så fåordig men hon skrev i alla fall remiss till röntgen nästan direkt.
På onsdagen (igår) blev jag uppringd kl 10 av röntgen i Mariestad om att jag fått en tid hos dem kl 11 så de var ju tur att jag jobbade i Mariestad och kunde åka dit på lunchen.
Fotograferingen gick rätt så fort men jag fick vända och vrida i alla möjliga vinklar sen fick jag vänta utanför några minuter när de kollade igenom bilderna.
Sen kom hon ut med ett papper i handen..... Du får ta med dig detta och lämna i luckan på Akuten. Ja som hade räknat med att fortsätta jobba efter röntgen men inte då. Något såg konstigt ut på bilderna tydligen så jag tog en snabb lunch ihop med kollegan, ringde arbetsledaren och berättade läget sen mot Skövde.
 
Sen flöt de på rätt bra först fick ja träffa en syster/sköterska? Som precis som röntgenperonalen i Mariestad såg något galet på bilderna så hon ställde mig i kö för ortoped. Blev sen inkallad till ett rum och där var de så tråkigt! Satt nästan en halvtimme innan ortopedläkaren kom och kollade på mitt finger. Hon hade sett på bilderna att de varit av men hade läkt ihop. Så det var tvunget att gipsas i hopp om att det efter stillhet i 2 veckor och sen lite träning ska fungera i vardagen ändå. Annars ska de brytas upp och göras om men de hoppas jag slippa!
 
Så va säger man tack damen på vc som trodde det var en stukning..... Eller ska ja skylla mig själv för att jag inte ljög och sa att jag hade vrålont? För sådär superduperont har jag ju inte haft men jag har kanske rätt hög smärtgräns!
 
Så här är mitt "lilla" gips!
 
Så just nu ägnar jag den mesta tiden åt problemlösning av diverse saker så vardagen fungerar med en gipsad hand! Kan meddela redan nu att duscha det är en utmaning på hög nivå!
Hoppla!
 
 
  
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: