Ja tänk om man hade oberoende med pengar man skulle kanske inte vara lyckligare för det men jag skulle kunna köpa allt jag önska så de så!
Som när jag var ute och red 2 timmar i regn här om dagen tänk då om Åsa hade haft ett fint Biothane träns på sig som inte blir stelt som en ståltråd när de torkat. Eftersom jag mest bara ville hem och torka mig själv efter turen så putsade jag inte tränset när jag kom tillbaka vilket jag kanske borde gjort med tanke på stelheten dagen efter i lädret.
Så nog om det men någongång kanske jag också äger ett Biothaneträns som man enkelt håller rent efter ridturer i regn. Men just nu är det inget jag prioriterar i min budget, men drömma kan man ju alltid!
BioThane® är ett fantastiskt material - när du ridit så sköljer du bara av tränset i vatten och hänger upp det för tork. Du behöver aldrig mer smörja ditt träns. Det är också ett skönt material att hålla i, blir inte halkigt och töjer sig inte.
Minus är priset då det blir strax under 1000lappen komplett med tyglar om man inte hittar något beg. eller på rea. Sen vet jag inte alls hur passformen är men ett stort plus det finns i alla världens färger och modeller :-)
Tänk er Åsa i ett turkost :-)
De finns även massa lösa pannband om man vill piffa till tränsen lite eller ja rättare sagt verkar det som man kan byta ut tränsens alla delar hur man vill då de även säljs styckvis på ebay.com
Första semesterveckan är snart slut bara tre kvar och vecka 30 när jag börjar jobba igen är Fjord-SM så då jobbar jag bara tre dagar sen ledig igen så redan nu känns det helt ok.
I onsdags åkte jag och Fia på pay & jump med Åsa till Maria i Moholm, verkligen en ridbana med kanonunderlag men vad hjälper det när man inte kan rida ordentligt!
För Fia och Åsa som hoppade 50 cm gick det lite si och så för, stopp på en grind och något mer men minns inte riktigt såhär i efterhand. Men träningen dagen innan var mycket bättre i alla fall men även detta var bra träning och sen hoppade jag ett varv i 70cm. Och det gick bra fram till hinder 8 av 9! Jag blir så sur på mig själv det är precis som att jag själv slutar rida och då hoppar självklart inte Åsa. Precis samma som sist i Töreboda vägran kom på hinder nr 8 av 9st. Morr! men det är bara fortsätta träna på.
Så här stiligt matchade Fia och Åsa i onsdags.
På tordagen hade brorsan ute en gubbe med en maskin som sågade till brädor utav stockar så där hjälpte jag till lite med att bära och sortera virket till rätt hög.
En del stockar var rätt så stora :-)
Hann även med en tripp in till Skövde och köpte då ett par dojjor till Flora eftersom hon är så öm i hovarna nu när det varit så hårt och torrt i marken. Och jag blev riktigt nöjd och Flora med då passformen var över förväntan men sen hur kvalitèn är det är de för tidigt att säga.
Flora med sina Cavallo Sport boots
Men idag kom äntligen regnet hit till byn så nu blir det lite mjukare i marken igen och då passade jag och Åsa på och ta en långritt på:
Men eftersom det regnade mer eller mindre på hela turen så var det rätt så skönt att komma hem och byta om sen för allt kändes lite lätt fuktigt fast att jag hade både regnjacka och poncho över för att skydda sadeln från att bli för blöt. Men de var precis lagom tempratur och INGA flugfän :-)
Ja mitt livet går vidare men en del dagar känns tygre än andra helt klart. Så igår åkte jag och Caktus med fia och Åsa på träning i Delebäck. Fia ska ju tävla stora bruksridnings SM i Vetlanda på Åsa i augusti så de är bäst att träna i tid. Och idag ska vi på pay and jump ihop Fia 50cm och jag 70cm båda på Åsa.
Och träningen gick verkligen bra det var bomövningar i trav och galopp och lite lydnadsövningar och de avslutade med en bana. Och med tanke på hur lite bomserier Åsa tränar på var jag väldigt imponerad,hon lyfte på hovarna så fint min lilla Åsa. Fast tränaren som såg Åsa för första gången tyckte att Åsa vara en väldigt stor fjording! Men själv är jag ju van vid Flora som är betydligt större än Åsa.
Caktus med och tittade men han tyckte nog att det var lite långtråkigt att behöva sitta still en timme men bättre det än att han fick vara hemma själv i mitt tycke.
Och sen har jag som matte stora skuldkänslor meeeeeen vi kan inte rida runt på en tunna med fyra ben på SMen i sommar så nu är det Greenguard som gäller för Åsa. Det känns verkligen hemskt att ha på den men med tanke på att hon till godo ser sig vart enda litet strå i en redan avbetad hage så är detta den bästa lösningen just nu.
Och jag vet att hon inte är ensam om att bära munkorg och hon kan äta bara att hon får anstränga sig lite mer än förut men de får det, tyvärr (ÅSA) vara värt.
Mindre mage = mera ork och mindre slitage på leder.
Då var de verklighet, jag och Åsa är anmälda till fjord-Sm 2014 och de kommer bli så kul!
De blir en dressyr i LC:1 och 70cm hoppning med stilbedömning så just stil biten känns lite nervöst. Men först och främst måste vi ta oss runt banan utan att bli uteslutna! De är de viktigaste och gör vi de och blir godkända i dressyren så är vi med o tävlar om ett pris i Lilla rundan där de två bästa resultaten räknas. Man kan även tävla i körning och få poäng i lilla rundan men eftersom jag aldrig tävlingskört så får se räcka med hopp o dressyr. Och ovasett hur de kommer att gå ska vi göra vårt bästa och glädjas åt att kunna delta.
Sen den viktigaste klassen på hela helgen blir bruksridningen som är en SM klass. Tänk att placera sig där! Drömma kan man ju alltid för när de är SM så kommer mycket hänga på mina nerver så de blir spännande och se på vilken nivå vi ligger på i såna här sammanhang! Så vi tränar på så gott de går här hemma men sen vet man ju aldrig hur själva bruksbanan kommer se ut som tex skrämselhindret det kan vara precis vad som helst. Allt är upp till arrangören hur man bygger upp sina moment. Så en bruksridningshäst måste vara beredd på de mesta.
Igår var det en pay and jump på Töreboda som jag och Åsa var iväg på. Jag hade laddat upp med lasthjälp från grannen då inte någon av Linnèa eller Sofia skulle vara med att lasta som vet hur Åsa är. Men även mamma och Rebecka kom förbi och även Micke fanns på plats så jag tog ut linorna på marken och de fick hålla upp dem rakt som en korridor. Och började lasta innan den "riktiga" hjälpen kommit och precis lagom när han kom på cykel var Åsa redan inne!
Vilken lättnad de var med endast två raka linor som ramade in henne och jag själv med en dressyrspö och som jag petade/irriterade henne med och så fort hon gick fram lättade jag på trycket i grimman i från grimskaftet. Precis som Tobbe Larsson i Ponnyakuten och hon gick nästintill in helt själv jag behövde inte alls göra mycket. Så alla turer till olika orter verkar ha gett resultat med Åsas lastning och på hemvägen använde vi inga linor alls utan jag fick in henne helt själv. Men att binda fast henne och att jag själv går runt och stänger bommen bakom det vågar jag inte än men bara de att hon går på så fort känns som en seger. Men jag vet bakslag kan komma men jag hoppas inte på det!
Vi hoppade 50cm som uppvärmning och sen ett varv på 70cm. I 50cm slarvade jag med anridningen till första hindret så vi kom helt fel så det blev en vägran men sen rullade 50cm varvet på utan problem.
Sen i 70cm gick de bra fram till hinder nr 8 utav 9st. Åsa vägrade 4ggr innan vi kom över och då hoppade hon det från stillastående så jag var väldigt nära på att ramla av men fixade det hela och avslutade med hinder 9. Och Linnèa som mött upp mig på plats konstaterade direkt att orsaken var ännu en gång att det var mitt fel eftersom jag inte kom tillräckligt rakt framför hindret och så säker är inte Åsa så att hon vill hoppa en stor oxer på snedden. Och jag som tyckte att jag styrde rak mot de...... Men jag har det på film och där ser man tydligt att vi kommer en aning snett mot hindret.
Men anledningen med en pay and jump är just träning och det var verkligen bra träning så de kommer vi försöka åka på fler gånger i sommar så vi lär oss både jag och Åsa.
Körde med rosa outfit bara för att vi kunde och alltid retar de någon :-) Rosa schabrak, senskydd och tröja.
De märks att inte Åsa är helt rutinerad då hon gärna tar väldigt stora hopp men hellre det än att hon river.
Sen var det ett kallblod till på plats en riktigt biffig nordsvensk men hoppa det kunde han allt!
Nu vet jag inte om detta är ovanligt egentligen men i vår familj har det aldrig hänt förut i alla fall. De började med att far sålde en kalv till K. som bor dryga en kilometer från deras gård. Kalven ska gå ihop med en av K.s dikor som förlorat sin egen kalv. Så med traktor och kärra kördes kalven upp till K. igår och släpptes ut i kohagen.
Men på morgonen när K. kollade till boskapet var kalven spårlöst borta. Han ringde och sa de till far och visst händer att att kor eller kalvar rymmer, det är ju aldrig roligt. Speciellt lurigt om det är massa högt gräs runt om som kalven kan lägga sig att sova i.
Sen när morgonmjölkningen var klar för far så cyklade han bort som vanligt till andra ladugården där kalvkorna finns.
Och ja antar att han nästan tappade hakan för han var rätt så till sig när han berättade det hela för mig. Där utanför kalvningsboxen stod kalven och råmade och ville in till den nuvarande kossan där.
Så vad säger man? Har kalvar också ett sjätte sinne som katter och hittar hem på egen hand? Den har alltså gått över 1km själv och hittat tillbaka fast att den åkte instängd i en kärra bort. Jag vet ju även att man även säger att en häst alltid hittar hem och tydligen kossor med.
Sen tänker man ju vidare vilken väg gick den? På 70vägen eller över åkrarna oavsett måste den hur den än gick har den passerat genom byn då den ladugården ligger på andra sidan.
Jag som ändå åkte till jobbet 04.30 tänk om jag hade mött den ute i trädgården liksom då hade jag undra lite vad den gjorde ute helt själv. Eller tänk om någon har fått kalvbajs i sin trädgård! Tokigt kan de bli men den kom ju till rätta i alla fall.
Så den fick gå in till kon så länge och så ska väl K. och far göra ett nytt försök med flytt snart och se om det går bättre.
Ännu en långhelg över men så mycket vila har det inte varit tal om för min del. På fredgen träffade jag Linnea i hennes stall strax efter kl 6 då ja var hästskötare åt henne på en hopptävling i Askersund. De gick sådär först gick hennes ena dragkedja på ridstöveln sönder så jag fick ragga upp lite tejp.
Sen i första varvet vägrade de ut sig och i andra kom de runt banan med två vägran.
När vi kom hem hjälpte hon mig att träna Åsa och jag red igenom programen vi skulle rida på söndagen, alltså idag. Och sen tog vi en tur upp till skogen och gick i backar med hundarna då det ingår i Linnèas hunds rehabträning.
Åsa
Sen på lördagen vakande jag tidigt och fick ett liten infall om att det nog var dags att börja jogga lite igen så jag och Caktus tog en runda på 8km på tiden 50min! De kändes bra efteråt men lite jobbigt var det allt. Förra året när vi sprang Hundlöpet tog vi milen på 57min så man ser ju att de finns kondition att bygga.
Blev även ridning och putsning av hästgrejer och lite till så även den dagen försvann fort och idag var det pay&ride i Töreboda som jag och Åsa startade.
Och jag var så nöjd redan efter lastningen hemma då den gick på ca 10min och kändes väldigt kontrollerad men med lite stopp och backning ifrån Åsas sida. Lite skillnad mot sist när de tog 30min och hon kastade sig av rampen mm.
Väl på Töreboda Hästklubb så red jag fram som jag brukar men jag hade väldigt svårt att koncentrera mig då Åsa surade till totalt när de kom förbi en häst i galopp vilket gjorde att jag själv kollade så efter alla de andra som kom kors och tvärs och passerade oss. Känns som de bara är jag som skrittjobbar så mycket det bara går på framridningen för att spara energin till programmet. Men alla hästar är olika! Och Åsa behöver mjukas upp i skritt först innan vi lägger till högre fart.
LC:1 57.78% Bättre resultat än väntat då de kändes som Åsa skulle parkera när som och hon var tjaffsig i munnen och allt kändes så kasst. Men troligen berodde det på sen i efterhand att Åsa var kissnödig. För strax efter vi kommit ut och jag hoppat av så kom de, antagligen en lättnad för Åsa.
LB:1 55.34% Nytt program för oss så jag hade inga större förväntningar då Åsa inte är tillräckligt stark i galoppen än men jag såg de som en träning när vi ändå var på plats. Fast de kändes som galoppen var mer sken runt och vi låg i hörpasseringarna men fick vi ändå en kommentar fin hörnpassering. Så man får glädjas av de lilla. Sen lastningen på vägen hem då behövdes inte ens en lina bakom och de kändes verkligen bra så jag hoppas inte det blir några bakslag med lastningen nu.
Sen var det bara hem med Åsa och så hämtade jag Jane som var här förra sommaren och ska nu gå ihop med mina i år igen. Och de hälsade lite, sprang ett varav och sen började de äta gräs. Så visst kände de igen varandra och gjorde ingen större affär av att träffas.
Veckorna bara rusar iväg som vanligt och alltid finns de något att göra och lite till! Jobbets lönereglering har varit på tapeten både i tidning och radio. Och sen vidare i kundernas munnar och nä de känns inte alls skoj!
Men ja ska nog överleva de är inte de, lite tröttsamt att höra alla bara....
Väntar med spänning för att få bekräftat om ja och Åsa blivit uttagna till att starta fjordSM i bruksridning. Ovasett så kommer ja ju starta LC : 1 i dressyr som är en öppen klass som vi kvalat oss till. Så på söndag bli de en pay & ride i Töreboda för att få ännu en träning inne på en riktig bana.
Och Åsa har fått börja gå på diet, fast att hon inte är släppt på bete utan gått kvar i vinterhagen som är rätt stor. Men absolut inte mycket gräs har hon ändå redan blivit tjock! Damen tillgodoser sig minsta lilla grässtrå! Vem vet de kan ju bli sämre tider?
Så nu i veckan har jag flyttat över henne till en annan mindre och avbetad hage på dagtid plus att ja rider motionerar så pass de går. Allt för att slippa åka med en tunna på fyra ben till SM!
Och sist och nästan minst en bild på grannens ena kalv.
Igår kväll blev de en cykeltur utmed Götakanal eller runt Lanthöjden som vi brukar säga. Lanthöjden ligger mitt i mellan Vassbacken och Tåtorp. Är kanalens enda ö och har även de högsta punkten uppmärkt med en obelisk.
Och visst är de rätt fint, de är lätt att bli lite hemmablind när de ligger så nära hemmet.
Lite lätt redigerad bild i mobilen, men visst blev de effektfullt.
